Jaktdagbok 2006 - Ullatti

Måndag 4 September 2006


Samling klockan 5. Fotograf: Ewa Thunberg

Upp ur sängen klockan 4. Kaffe, mackor, korv, korsordstidning och penna packas ner i ryggsäcken tillsammans med yxor, sågar och knivar. Samling klockan 5. Det är mycket folk på plats och det där sammelsuriet av svenska och finska låter så hemtrevligt i mina öron. Thomas och jag ska dela pass vid Matalapalonvuoma, i mitten av myren. Vi stiger ur bilen och börjar smyga till passet då vi hör ett skott. Klockan är inte 6 än. Vem var det som sköt? Snart ringer mobilen och en andfådd Martin flåsar att han har skjutit bom. Vi fortsätter till passet där vi slår oss ner och ska ta lite kaffe. Men vi har glömt att packa ner kåsorna! En hel dag i skogen utan kaffe, hur ska det gå? Det är ändå rätt skönt att sitta där igen. Tystnaden är nästan öronbedövande, man hör till och med duggregnet när det landar på dvärgbjörkarnas (eller är det fjällbjörkar kanske?) pyttesmå gulröda blad…

Som tur är behöver vi inte oroa oss för kaffet någon lång stund. Klockan 8.48 hörs ett nytt skott och ytterligare ett i snabb följd. På nytt ringer Martin och meddelar att han skjutit – och träffat! Vi packar ihop allt och går till bilen och kör upp till Martins pass eftersom vi är närmast. Martin far iväg in i skogen och vi efter. Där ligger hon, den lilla kvigan. Martin visar och pekar och talar om hur han har skjutit och Thomas sätter direkt igång med urtagningen. Jag tittar noga på hur han gör och ställer säkert många dumma frågor men frågar man inte får man inget veta. Jag är rätt intresserad av hur äggstockarna ser ut och om det finns någon aktivitet där än men de verkar väldigt små och inga folliklar syns. Skulle inte tro att hon hade blivit betäckt i år om hon fått leva. Hur som helst så har skottet tagit i en liten del av ena lungan men ganska mycket i levern. Blodansamlingen ligger i bukhålan men inga andra organ är trasiga.
När hon är urtagen drar vi henne genom skogen till bilen. Martin och Thomas i varsitt framben och jag i huvudet. Tungt är det - men vi tar nya tag och lyfter upp henne på flaket på pick-upen. Dags för kaffe! Som tur är har Martin en extra mugg och kaffebröd som han fått av någon händig kvinna. Sedan bär det av till slaktboden där vi hänger upp älgen och flår av skinnet. Innan lunch är vi klara med allt och tycker att vi kan få lite ledigt på eftermiddagen.

Tisdag 5 September 2006

Älgen ligger mitt i bäcken. Fotograf: Ewa Thunberg

Samling klockan 6. Pass vid kojan. Långt att gå, vissa köper ju bilar som inte går att köra på en vanlig grusväg med… 
När vi efter en 45 minuters promenad äntligen är framme gör vi först upp en eld. Sedan blir det kaffe, idag har vi inte glömt muggarna. Thomas går på en liten tur för att kolla läget medan jag plockar ett par liter lingon. 
Plötsligt börjar en hund att skälla, ganska nära också. Nu blir det spännande – men var är Thomas? Skickar sms och kollar att han också har hört hunden. Jodå, han smyger ner till bäcken och snart hörs ett skott. Jag vill komma ner och titta men jag får inte. Efter några minuter ger han ändå klartecken och jag klafsar genom den blöta myren. Tillsammans går vi nedströms ca hundra meter. ”Ser du älgen”, frågar han. Och där ligger den, mitt i bäcken. På andra sidan står en väldigt stolt Ove med hunden Akilles. Tänk att få skjuta en älg på unghundens allra första jakttur. Jättekul Ove – och hunden är så fin! 

Nu måste nästa problem lösas. Hur får vi upp älgen ur vattnet? Det är ju inte isande kallt - kanske 18 grader? Jag vet att Thomas inte gärna badar, måste jag så går jag väl i men jag ser inte botten. Är det djupt? Strömt? Jag behöver inte oroa mig så länge. Snart dyker Göran och Rune upp och Rune som just kommit hem från Grekland tar gärna av sig och hoppar i. Tack för det!
Tyvärr slutade kameran att fungera så jag fick ingen bild på Runes dopp. Älgen fiskas upp. Den flyter bra i vattnet men att dra den uppför älvbrinken är inte lika smidigt. Det blir lite lättare när den är uttagen.
Sedan kommer Sven, Danne och Per-Olof med fyrhjulingen och släp och kör iväg till slaktboden. Det är bara att packa ihop och fara hem igen.

Onsdag 6 September 2006

Lage med älgtjuren, en fin 4-taggare. Ung och vacker. Fotograf: Ewa Thunberg

Samling och utdelning av pass. Tillbaka till Matalapalonvuoma. Samma pass som på måndagen. Fast nu är det minsann inte tyst. Har försvaret samlat ihop alla sina JAS-plan till övning? Vi hör knappt vad som sägs i radion, men uppfattar att älgar varit synliga någonstans. 
Vi gör upp eld och grillar korv och plötsligt hörs ett skott, och ytterligare tre skott i snabb följd. Det är Lage i passet bredvid som har skjutit. Vi blir ditkallade för att hjälpa till att ta ur. Vilket är bäst, att gå till bilen och köra dit upp eller att gå över myren? Vi tar myren, tycker jag, som tror att det inte är så långt. Men ack vad fel man kan ha. Det är jobbigt att gå och jag får mjölksyra i benen av att behöva lyfta knäna nästan upp till öronen. Till slut är vi framme och Thomas går lös på älgtjuren som är en fin 4-taggare. Ung och vacker som en dag - ja, älgen alltså.
Snart är också fyrhjulingen på plats och älgtjuren lastas på. Vi går tillbaka över myren eftersom ytterligare en älgtjur varit synlig i närheten. Men det blir ingen mer älg idag.

Torsdag 7 September 2006

Hela staketet skakar. Älgkon hoppar över och försvinner. Fotograf: Ewa Thunberg

Så var det dags att jaga av ett nytt skifte. Nu blir det att åka långt på ganska dåliga vägar till Toravaara. På vägen ser vi björnspillning på två ställen. Thomas vill gärna skjuta en björn men jag vill veta att jag snabbt kan ta mig i säkerhet om björnen skulle gå till anfall. Thomas tycker att jag kan ta en lång käpp och peta på björnen och se om den lever, så kan han vara beredd med bössan om den skulle resa sig. Jag tycker att det är en dum idé! 
Väl framme måste vi krypa under renstängslet för att komma på rätt sida. Jag börjar göra upp eld medan han går ner till myrkanten. Snart kommer Hansi med hunden och det dröjer inte lång stund förrän han meddelar Thomas att en älgko står på andra sidan om myren. Dit ser inte Thomas men hunden får snart fart på älgkon. Jag som sitter vid staketet och försöker få fart på elden, vet inget om vad som försiggår runt omkring mig. Rätt vad det är skäller hunden ett par skall och hela staketet skakar. Älgkon hoppar över och försvinner på andra sidan. 
Nu får Thomas en ännu bättre idé. Jag sitter mitt i skjutgatan, om det skulle komma en älg uppifrån berget, så han tycker att jag snabbt ska slänga mig på backen för att han ska kunna skjuta över mig. Men nu får det vara nog med dumma idéer. Aldrig i livet, säger jag. Som tur är kommer ingen älg så vi sitter där och käkar mackor och grillar korv. Solen är varm och det är ganska skönt att bara sitta och luta sig mot staketet.

Hansi kommer tillbaka och försöker hitta hunden med pejlaren, men den är nästan en mil bort. Då berättar Hansi att han glömt att meddela på radion att han träffat på bärplockerskor, fast inte thailändskor den här gången utan ryskor. Thomas tindrar med ögonen och tycker att ett riktig bastant och rejält ryskt fruntimmer vore fint att ha…
Senare på eftermiddagen görs ett nytt drev men Thomas och jag far till Gällivare en sväng. Mats skjuter en rätt stor älgtjur.

Fredag 8 September 2006

Dags att stycka. Alla hjälps åt och det går som en dens. Fotograf: Ewa Thunberg

Ingen jakt idag. Dags att stycka. Alla hjälps åt och det går som en dans. Det är så himla trevligt i slaktboden. Alla hjälps åt och det är så härligt att lyssna på småpratet runt omkring. På eftermiddagen tar jag med mamma på en shoppingrunda i Gällivare. Thomas har beställt färdiggrillade kycklingar för det ska vara gott att äta på passet…

Lördag 9 September 2006

Samling vid ”Dödens punkt”. Fotograf: Ewa Thunberg

Idag får vi vara i Tages torn. Det blåser fruktansvärt, nästan storm. Jag är rädd att det ska bli skogsbrand av vår lilla eld men vi lyckas hålla den på ett och samma ställe. 
Det är svinkallt uppe i tornet och Thomas kommer ner för att äta lite grillad kyckling. ”Titta du efter hunden”, säger han till mig och jag vänder mig mot skjutgatan. Hunden? Nej, men en älgko med kalv går förbi därnere vid myrkanten. ”Älgar, älgar”, lyckas jag till slut få fram och Thomas far upp som en raket i tornet med kycklingflottet rinnande ner mot armbågarna. Han är otroligt snabb (det kan man ju inte tro när man ser honom) han hinner också meddela på radion att han ser älgarna och har dem fortfarande inom skotthåll när han bestämmer sig för att låta kalven vara ett tag till. Jag klättrar också upp och vi tittar på älgarna i 10 minuter när de sakta strosar fram över myren. I brådskan glömde jag förstås kameran nere på backen. Älgarna verkar inte berörda av slaktplatsen efter Lages älg eller att vi stökade runt på passet. 
Ibland är det bra att det blåser lite. Sedan blir det ny samling vid ”Dödens punkt” där Martin skjutit bom på 32 älgar och nedlagt en – det borde heta ”Livets punkt”…

Söndag 10 September 2006

Mats Slaktare i styckningstagen. Fotograf: Ewa Thunberg

Dags att stycka igen. Tyvärr har Thomas fått ”migrän” efter att PG varit på besök kvällen innan. Jag åker själv till slaktboden och vi styckar de två tjurarna på lite drygt tre timmar.
Göran försöker visa mig hur man slipar knivar men jag måste nog öva rätt mycket på den tekniken märker jag. Det är inte alldeles lätt. När jag kommer hem är det dags att mala köttet och paketera. Fast i ärlighetens namn så har Thomas inte legat på latsidan heller. Han har städat och tvättat mattor?! Och lagat underbart god lax. På eftermiddagen går vi på 60-årskalas och har jättetrevligt.

Måndag 11 september

Boss har hittat slaktplatsen.   fotograf: Ewa Thunberg

Vi får vara i Tages torn idag också. På väg dit ser vi en kungsörn som kommer från slaktplatsen där Martin sköt sin älg. Jag har aldrig sett en kungsörn så det är verkligen en upplevelse. Tages pass är så bra. Man ser långt och det finns en fin eldningsplats. Det är inte så långt att gå från bilen heller. Solen skiner och det är bara svaga vindar. Jag sitter mycket uppe i tornet och tittar över myren och bort över bergen. Det är vackert! Hansis hund, Boss, har hittat slaktplatsen efter Lages älg och låter sig väl smaka. Korparna håller sig på avstånd så länge hunden är kvar.

Tisdag 12 september

Regn. Vi samlas klockan 6 som vanligt men idag finns inga hundförare. Det är inte troligt att älgarna vill röra så mycket på sig i regnet om ingen går med hund. De står nog mest och trycker. Det blir ingen jakt. Istället följer Thomas och jag med Kjell i hans bil på en liten tur i skogen för att se om vi ser några älgar eller spår efter var de har gått. Men det är som sagt stiltje i skogen. Inte ett liv.

Onsdag 13 september

Min sista dag i älgskogen. Vi är på myren bakom Palovaara. Det regnar. Janne går med hunden mot vinden och efter en timme ungefär börjar den skälla. Det är en ko med kalv. Vi ska inte skjuta dem men hunden vill inte ge sig. Den skäller säkert ett par timmar. I skogsdungen några hundra meter bort hörs konstiga dova smällar. Vi funderar på vad det är som låter. Janne tror att vi ska elda och hugger flisor men det är inte något rytmiskt ljud. Jag funderar på om det är en älgtjur som fejar sina horn? Vi ger upp fram mot middagstid. Genomblöta far vi hemåt.

Det har varit så väldigt trevligt att vara med er alla i skogen i år också. Nu har jag verkligen fått vara med i händelsernas centrum och fått hjälpa till att ta ur några av djuren som skjutits. Det har varit roligt och lärorikt. Tack till er alla och en riktigt stor kram!
Vi ses förhoppningsvis snart igen.

Älgjaktskåsör Ewa Thunberg - Ullatti

Ni som har läst om älgjakten i Ullatti undrar säkert vem som är författare till dessa fantastiskt fina kåserier om älgjakten. Hon heter Ewa Thunberg. Här skriver hon och berättar om sig själv.

Hej!
Det är jag som är Ewa. Min anknytning till Ullatti är att min mamma Enny, med flicknamn Askebrand, är född i byn. Det betyder att jag har många härliga släktingar och vänner i trakten - som jag vill träffa så ofta jag bara kan.
Själv bor jag i Karlskoga i Värmland. Jag jobbar i Destination Karlskoga Degerfors och är ansvarig för marknadsföringen - ett roligt och inspirerande jobb där jag träffar väldigt mycket folk och får resa en hel del.
På fritiden försöker jag hitta på något roligt för mig själv varje år. Det har varit allt från universitetsstudier, korprock (jag älskar att spela och sjunga - hellre än bra, kanske) till jägarexamen (skjuter rätt bra också - faktiskt). I år läser jag finska, eftersom jag har svårt att hänga med när jägarna pratar i komradion. Vi får väl se när jag vågar säga något också.
Jo, en sak kan jag säga - olen naimississa - med Ingemar. Vi har fyra barn och ett barnbarn. Några kor har vi också, ca 30 st närmare bestämt. Jag gillar djur och natur.
Min allra bästa avkoppling, förutom älgjakten, är att plocka svamp. Åka skidor är rätt kul men jag har urdålig teknik. Det kanske får bli nästa grej jag ska lära mig ordentligt?
Tills vi ses igen - ha det så gött!
Kram
Ewa

TACK Ewa! för de fantastiskt välskrivna och fina dagboksanteckningarna samt alla härliga bilder.

Ewa Thunberg   fotograf: Roger Gleisner