Berättelse från Soutujärvibygden

Jag vill hälsa er välkomna till vår bygd, en bygd där en av Gällivare kommuns äldsta bosättningar finns. Redan i mitten av 1600-talet bosatte sig en man ute på Soutuniemi. Där har också nästan all bebyggelse funnits fram till för ca 100 år sedan då ”laga skiftet” genomfördes. Långt före det har här funnits människor – vi har rika fynd av fångstgropar, och ute på en äng som gjordes till potatisland har man funnit en stenyxa. Allt detta vittnar ju om att här har funnits människor. Idag är vi ca 400 som bor här.

I samband med laga skiftet flyttades hus med lador och förråd, boskap och människor, ja, allt - till antingen Skaulo eller Puoltikasvaara. Den första skolbyggnaden som fanns på Soutuniemi står t.ex idag hos Barbro och Tage Lantto i Puoltikasvaara. Så föddes två byar men genom åren har människor här kallats för Soutulaiset d.v.s Soutujärvibor. På Soutuniemi finns idag några bofasta och om ni har möjlighet så skulle jag uppmana er att be Eeva Ejemalm att få se deras gårdsmuseum. Med deras menar jag hennes och maken Gunnars ihopsamlade saker – bruksföremål allt ifrån gammalt till lite nyare.

Vad är det då som genom tider lockat människor till vår bygd? Jag tror att ni bara genom att titta på kartan förstår anledningen.

Vatten
Vatten, vatten och åter vatten. Stora sjöar, många sådana, och rinnande vattendrag. Vi har ett system av vattendrag som förbinder våra byar med varandra. Från Avvakkotunturi genom Moskojärvi, till Skaulo och vidare till Puoltikasvaara och så ut till Kalix älv där också Kaitumälv rinner ut på sin väg mot havet. Det är inte en slump att Hembygdsföreningen valt sjösystemet som sin logotype.

Allt detta vatten har naturligtvis inneburit rika tillfällen till mat- livsviktig källa förr - idag en oerhört viktig rekreationskälla.
Både sommar och vinter idkas fiske. Vi har sik, abborre, röding, harr och gädda.
Vintertid drar många dessutom sina arkar upp till fjälls för fjällsfiske – naturligtvis speciellt på vårarna.
Naturen här omkring bjuder också in till jaktturer och naturupplevelser.

I vår bygd finns många fint placerade stugor för både utflyttade Soutujärvibor men också många samhällsbor och såna som bor långt härifrån har valt att ha sina stugor i vår bygd.

Byarna ligger som pärlor på ett band längs E45. Detta har också glädjande nog inneburit att driftiga företagsmänniskor hittat sin utkomst genom att erbjuda logi, mat och naturupplevelser för genomresande eller paketupplevelser för hitresta turister. Här finns stugor och rum. Om du vill åka skoter så kan du göra detta på fina skoterleder i alla väderstreck. Om man vill åka hundspann så går det också bra.

Då vi tog fram foldern över vår bygd och presenterade denna på hembygdsföreningens senaste möte så var det inte utan att vi också, trots att vi allihop bor i bygden, blev lite imponerade över allt vi faktiskt har hos oss. Bageri, växthus, stickat och linnevaror som kuddar och paneler, affär med service som systembolagsvaror, apoteksvaror och post/bank. Vi kan faktiskt på plats hitta de flesta födelsedagspresenter vi behöver.  

De allmänna kommunikationerna skulle absolut kunna vara bättre. Mot Gällivare är de mycket bättre än mot Kiruna. I Kiruna har vi svårt att passa en förmiddagstid om vi vill åka buss, mot Gällivare går det bättre. Med våra skolbarn åker vi in till Gällivare och badhuset 5 ggr/termin så jag vet att bussen oftast är full – det har tom hänt att vi fått stå till Gällivare.

Kommunikationer
Om vi behöver få något arbete med traktorer gjort så kan vi anlita bygdens egna företagare. Här finns också sågverk för dem som vill få sitt timmer sågat.
I foldern finns bygdens hantverkare och egenföretagare uppräknade, men i en livaktig bygd som vår både startas och avslutas företag snabbare än vi hinner med. Vi vet att något saknas – annat har avslutats.  

Eftersom jag jobbar i skolan och har så gjort i många år så känner jag också till elevantal. Då jag för lite drygt 30 år sedan flyttade till bygden så fanns här två skolor - en i Skaulo och en i Puoltikasvaara. Skolan i Moskojärvi har lagts ner i slutet på 30-talet.

Sedan 1984 finns skola och förskola i Puoltikasvaara. Elevantalet har minskat – vi har varit nere på 13 elever men på senare tid har elevantalet ökat och idag ser vi tom nyinflyttade familjer med skolbarn. Efter jul blir det ännu fler elever. De barn som reser längst har en skolväg på 12 mil varje dag. I och med barnen från Kaitum känns det som om Soutujärvibygden har blivit ännu större….
Gällivare taxi har hand om skolresorna.
I förskolan har man idag många barn, det är snudd på rekord i barnantal inom förskoleverksamheten. I 1 – 5års finns 19 barn inskrivna – dessutom har man 3 fritidsbarn och 1 sexåring. Sammanlagt 23 barn inskrivna i förskoleverksamheten.

Jag har tidigare nämnt vårt läge längs väg E10/E45. Vi har ju nära till flygplatser både i Kiruna och Gällivare. Vi har nära till den service vi behöver utöver det som finns i vår bygd. Nära är ca 5 mil till Gällivare och drygt 7 mil till Kiruna. Arbetslösheten är i det närmaste noll i bygden – de flesta reser antingen till LKAB i Malmberget eller Svappavaara, Bolidens anläggning i Aitik eller andra jobb i samhällena. Många jobbar också i kommunal verksamhet.

Jag tror jag talar för många då jag säger att vägstandarden på E45:an kunde vara bättre. Främst skulle vi nog allihop se att man breddade vägen. Vi har mycket tung trafik, långtradare från många länder, med destination Norge, Finland och Ryssland.

Vi var många föräldrar som gladdes den dag beslutet togs att bygga en g/c väg mellan byarna, för det är inte roligt att färdas gående eller med cykel längs E45. Gång/cykelvägen används mycket, av både vuxna och barn. Nu har vi ju dessutom fått belysning längs den!

Inom hemtjänsten jobbar flera personer från byarna så våra äldre känner igen dem som kommer hem till dem och hjälper till med vad det vara må. I skolhuset har distriktssköterskan fortfarande mottagning. Jag hör talas om att det i flera byar dragits in mottagningar. Hit kommer hon varje måndag och ibland torsdagar.

Vi hoppas naturligtvis att framtiden i bygden är ljus. Vi har få, kanske inga tomma hus. Tyvärr är det så att våra ungdomar som vill bo i bygden (och dom är många) inte hittar lägenheter eller bostäder. Det är dyrt att bygga – man vill hellre hyra men vad och var? Kanske vore det ide´ att bygga mindre lägenheter som passar både de unga och oss blivande pensionärer. Som pensionär tror jag att vi önskar service i form av att man lagar maten till oss på plats- den dag vi inte själva kan/vill göra det.

Rikt föreningsliv
Föreningslivet i bygden är rikt. Det finns många föreningar för många aktiviteter. Idrottsföreningar finns det två. PIFF (Puoltikasvaara idrotts- och friskvårdsförening) har innebandy för barn och ungdomar. PIFF har också en hemvändardag med festival varje år på sommaren. Valborgsmässofirandet sker via Piff.

BIF(Bergens IF ) har skid – och orienteringsverksamhet. BIF har fina anläggningar i form av gräs och grusfotbollsplan. Bergens IF.s gymlokal används flitigt.
Folkets Husföreningen ordnar hälsodagar och kulturdagar varje år. Man håller också loppis en gång varje höst. Dessutom erbjuds vi teater ett par ggr/år.

PRO samlar sina medlemmar och andra intresserade till bingo varje vecka. Man har också matlagnings- och handarbetskurser tillsammans. I PRO:s lokaler kan vi sen något år tillbaka äta julbord varje år.

Skoterföreningen håller våra skoterleder i trim.

Fiskevårdföreningarna ser till att våra vatten hålls fina och planterar ut fiskar i bygdens sjöar.

I bygden finns flera jaktvårdsområden. Skjutbanan som finns bakom Folkets Hus handhas av ett jvo.

Hembygdsföreningen är nog den nyaste föreningen och vi har lyckats samla ca 250 medlemmar fördelade på hela vårt land. Vi ger ut ett hembygdsblad 4 ggr/år. Vi ordnar aktiviteter i samband med nationaldagen och varje år bjuder vi bygdens människor på Renkok den sista lördagen i oktober. Vi deltar också i arrangemang anordnade av hembygdsförbundet. Varje sommar ordnar vi myrslåtter i Kainunjänkkä. Av Länsstyrelsen får vi EU-bidrag för att göra detta på rätt sätt, alltså slår vi med lie. Nästa år firar vi 10-årsjubileum.

Eftersom religionen spelat en stor roll i vår bygd så sökte vi för några år sedan ett utvecklande samarbete med kyrkan. Från Ejemalms på Soutuniemi ”ärvde” vi förmånen att ordna gökotta, så det är också en årligen återkommande aktivitet på hembygdsområdet. Gökotta anordnas i samverkan med kyrkan till Kristi Himmelsfärd.

2006 var första gången som hembygdsföreningen tillsammans med kyrkan inbjöd bygdens övriga föreningar att samordna julaktiviteter. De flesta föreningarna nappade och vi blev jätteglada. Detta innebär att vi nu för andra året å rad, till första advent, lördag 1 december har julmarknad på kyrkbacken vid Soutujärvi kyrka. Vi kan köpa gröt och fika, vi blir bjudna på glögg och pepparkakor, vi kan köpa hantverk, hembakat, hemgjort godis, julgranar och lotter. Kanske kan vi erbjuda hundspannstur – detta gick tyvärr inte att ordna förra året då snön tryckte på isarna och gjorde att det blev blött där hundarna skulle springa.
Dagen avslutas med att bygdens kyrkklockor ringer in till första advent och en liten andakt hålls i kyrkan.
Med detta vill jag inbjuda alla till julmarknad i Soutujärvibygden.

Siv Dyrander, inflyttad Soutujärvibo, sedan drygt 30 år